En dikt av Nelson Mandela vid hans invigningstal 1994

Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är
att vi är omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva:
Vem är jag som tror mig vara
briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen,
om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av gud.

Att du leker liten
förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att
förminska dig så att andra inte
ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera
guds härlighet som är i oss.

Den är inte bara i några av oss,
den är i oss alla.

och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår närvaro automatiskt andra.

 

JAG SAKNAR EMELIE!

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0